Tjena Carl Johan, hur är läget?
– Det är mycket bra!
Har du hunnit njuta av att du blev allsvensk champion 2025?
– Ja, det tycker jag nog att jag har gjort. Jag unnade ju mig tre veckors semester i januari. Det har jag inte gjort på bra många år. Så visst njöt man lite av den allsvenska segern då.
Var tillbringade du semestern?
– Först var vi ett kompisgäng som jag bjöd med till Spanien en vecka. Sedan åkte jag med familjen, sambon Isabelle och sonen Max, till Florida först och därefter på en kryssning till Bahamas, och avslutade med ett par dagar i Miami.
Då har det inte varit synd om dig i januari!
– Verkligen inte, det var härligt. Det var väl mest plånboken som sved, men det kan man kosta på sig när man inte gjort något på länge.
Saknade du travet någon gång, eller var det skönt att stänga av helt?
– Det gick jättebra. Jag hade inga som helst problem att stänga av travet. Vi hade ju dessutom jättebra väder hela tiden och man fick ju rapporter om vädret hemma. Jag är ju också mer en sommarmänniska.
Hur lång tid tar det för dig att växla från semesterläge till tävlingsfokus?
– Nej, när jag väl drog på mig hjälmen så var jag fullt påkopplad igen. Sedan kanske man inte var i full form direkt.
Inte i full form direkt? Du inledde ju med att vinna de två första loppen, så det var verkligen som att säga ”Se upp, nu är jag tillbaka!”
– Haha. Nja, det vet jag väl inte. Men givetvis var det roligt att det började så bra, hellre än att man inleder med att det krånglar.
Hur sammanfattar du ditt travår 2025 med tre ord?
– Jag behöver nog bara två ord: Toppår! Fantastiskt!
Vad var den största nyckeln till att du vann flest lopp i Sverige förra året?
– Jag tror faktiskt att det berodde på att jag kunde motivera mig så bra hela tiden, även under lunchtraven. När man kör så mycket lopp och så många dagar i rad så kan det tidigare ha varit lite trubbel med att motivera sig. Men nu kunde jag hela tiden motivera mig själv och prestera på en hög nivå hela året. Det var nog en nyckel.
När Mats Djuse drog på VM, tänkte du då ”Nu kommer du få svårt att nå ikapp mig!”?
– Nej, ska jag vara helt ärlig så fokuserade jag hela vägen på vad jag själv skulle göra. Jag tänkte inte så mycket på vad de andra gjorde eller inte gjorde, utan det var fullt fokus på mitt eget jobb.
Tyckte du att det var jobbigt med allt fokus på den där kampen?
– Nej, det var i stället lite roligt när man förstod hur många som var intresserade, peppade och tyckte att det var kul om jag skulle lyckas vinna. Det var hela tiden folk som kom fram och sa att ”nu leder du med tio, nu leder du med femton”. Jag behövde inte ha koll själv.
Fanns det någon period under 2025 då det kändes extra tungt?
– Ja, det var det. Jag hade två kompisar som gick bort alldeles för tidigt, så det var en jobbig tid. Jag försökte gå vidare och jobba på, men det var ingen rolig tid. Det är lite skillnad om folk går bort av ålder, men det här handlade om två nära vänner som man ofta pratade med och som gick bort alldeles för tidigt. Man får ju en tankeställare själv när det händer och tänker ännu mer på att ta hand om sig.
Vilken seger från 2025 är du mest stolt över, sett till prestation snarare än prispengar?
– Jag skulle ju vilja säga E3-segern med Nightlife In, men när du ställer frågan som du gör så skulle jag också kunna säga segern med Baron Tilly i fyrakilometersloppet under stochampionatshelgen. Det är en häst som ligger mig så varmt om hjärtat och jag blir lite extra glad när han lyckas. Jag vet ju vilket kunnande han har, men det har varit så mycket strul. Det är en häst utöver det vanliga, så jag hoppas verkligen att de får till honom och att han får visa vad han kan.
Har du känt under de senaste åren att du tagit ett kliv upp som travkusk?
– Ja, kanske. Jag har lärt mig en del. Bland annat hur jag ska förbereda mig och minimera risken att göra misstag även utanför tävlingsbanan, och då pratar jag om träning, sömn och kost. Att förbereda sig mer som en idrottsman. Det är nog viktigare än man tror.
Är du fullärd som kusk nu när du går in i 2026?
– Fullärd kommer ingen kusk någonsin att bli. Vissa kuskar är bra på vissa saker och andra kuskar är bra på andra saker – och alla gör misstag. Jag försöker utveckla de saker som jag tycker att jag kan bli bättre på.
Vad kan en allsvensk champion bli bättre på?
– Det är smågrejer man hela tiden förbättrar. Det kan handla om hur man förbereder en häst inför ett lopp. Alla hästar ska ju inte förberedas på samma sätt. Att vara ännu mer noggrann med sådana saker. Att själv kanske vara ännu lugnare, för jag tror att hästarna gillar om kusken är lugn.
Hur ser du på 2026, ska du jobba på lika hårt som tidigare?
– Jag hoppas det. Men det krävs att det fortsätter att gå bra, för då får man fler chanser och får köra ännu bättre hästar. Jag hoppas att kroppen ska orka med att köra i samma utsträckning som i fjol.
Vad är den vanligaste missuppfattningen om Carl Johan Jepson?
– Jag är i grund och botten en känslomänniska, men jag visar inte så mycket utåt, varken när det går bra eller dåligt. Men jag bryr mig mycket och det bubblar känslor inom mig både när jag gjort något bra och något dåligt. Så den vanligaste missuppfattningen kanske är att folk inte tror att jag bryr mig lika mycket som jag gör.
När förstod du att ”jag är ju riktigt bra på att köra lopp”?
– Jag hade nog talang redan som lärling. Det tror jag att många som har följt mig hela vägen tyckte då. Sedan blommade jag inte riktigt ut som kusk förrän jag slutade med min egen träningsverksamhet. När jag helt fokuserade på att vara kusk så höjde jag mig.
Som före detta travtränare, kan du imponeras av dem som både tränar hästar på dagarna och kör lopp på kvällarna?
– Ja, de som lyckas vara med i toppen i båda ligorna imponerar på mig, för det är inte lätt. För att lyckas med det måste du ha en väldigt hög arbetsmoral och personal med hög kompetens som kan avlasta. Det är inte många som lyckas med det, och det är starkt gjort av dem som gör det. Det är svårt att riktigt förklara hur tufft det är.
När du hamnar i tjafs med en konkurrent efter ett lopp – kan du släppa det snabbt eller är du långsur?
– Jag har blivit bättre på det. Som tur är händer det inte så många gånger per år. Men det händer. Bäst är att man reder ut det direkt, och oftast kan man också göra det. Det är nog svårt nog att köra lopp utan att man dessutom ska vara ovänner och bråka med folk i loppen. Att vara långsint är ingenting som är positivt.
Blev du förvånad när Örjan Kihlström tappade fattningen i en intervju, och brukar det hända dig?
– Haha. Vi blev väl alla förvånade över det. Jag tycker själv att jag är rätt bra på att bita mig i tungan eller räkna till tre. Men reportrarna på stallbacken har nog inte så enkelt jobb heller, måste man väl säga. De vill ju göra bra tv.
Örjan-intervjun blev bra tv!
– Ja, man kan ju tycka att det är lite roligt när man slipper vara inblandad i en sådan sak själv.
Vad gör du helst när du inte är på en travbana?
– Jag lagar gärna mat. Det tycker jag är kul och jag är nog rätt hyfsad på kötträtter. Och ges det tillfälle så reser jag gärna.
Är du morgonmänniska, kvällsmänniska – eller helt styrd av tävlingsschemat?
– Jag anpassar mig efter hur jag kör. Jag har varken svårt att sova på morgonen eller tidigt på kvällen.
Om du inte blivit travkusk – vad tror du att du hade gjort i stället?
– Jaa du… Jag gillar ju att åka tåg, så jag hade kanske varit tågkonduktör.
Vilken häst i historien hade du gärna velat köra?
– Copiad hade varit häftig att prova. Han var fantastisk och jag följde honom när han började starta och under hela hans karriär. De upphämtningar han stod för är ju inte en på tusen som blir bättre av. Men den hästen var ju så stenhård, så han blev verkligen bättre.
Du och jag pratade för några år sedan om att kuskar visar lite glädje efter segrar. Tycker du att det har blivit bättre?
– Nja, kanske. Jag kan väl inte säga att jag är bra på det heller. Men för mig måste det komma spontant. Jag gjorde ju segergest när jag vann E3 till exempel. Det kanske är Stig H som format många kuskar till att man ska hålla känslorna inom sig. Men visst tycker jag också att det är kul när kuskar visar glädje och gör segergest även i mindre lopp. Men jag vann 337 lopp förra året, och det kanske hade sett konstigt ut om jag hade gjort segergest i alla – det hade nästan kunnat kännas lite fånigt. Däremot gläds jag oerhört efter varje seger och över att se alla glada ägare runt en häst.
Finns det något lopp du vill vinna lite mer än något annat?
– Det är Elitloppet. Det är inget att sticka under stolen med. Det vore häftigt, och det är lite extra att köra de dagar när vi har mycket folk på plats. Vi är ju inte så bortskämda med det längre. Stochampionatshelgen gillar jag att köra också, även om jag tycker att man borde förändra den och göra torsdag, fredag och lördag i stället. Jag tror att det hade varit bättre.
Finns det någon egenskap hos dig som kusk som du själv tycker hamnar i skymundan?
– Det kanske är att jag lyckas bra, tycker jag själv, med kallblod. Men jag får inte köra några betrodda kallblod. Jag har ingen statistik, men jag tror att de som har spelat mig i alla kallblodslopp som jag har kört inte ligger minus.
Det bästa – eller sämsta – råd du fått inom travet?
– Jag pratade med Erik Adielsson för några år sedan och då berättade han att inom galoppen har man sagt långt tillbaka i tiden att ”den som är på hästen med spöet först i ett lopp, den vinner aldrig”. Det har jag försökt ta med mig lite av. Och tittar man på oss tre som vann flest lopp i fjol så körde vi tillsammans 5 000 lopp och drog på oss totalt fem drivningsförseelser. Det kan vara värt att ta med sig, för jag tycker att det är statistik som sticker ut.
Finns det något du aldrig skulle testa, oavsett hur mycket folk tjatar?
– Ja, jag är ju fruktansvärt höjdrädd, så jag skulle aldrig bestiga Mount Everest. Någon bungyjump hade jag fasiken inte heller testat.
Om du hade varit en travhäst – vilka styrkor och vilka svagheter hade du haft?
– Jag hade varit startsnabb, och svagheten är att jag nog hade velat lite för mycket.
Vilken kusk hade passat bäst på travhästen Jepson?
– Stefan Persson är en bra kusk och en schyst kompis utanför banan. Han hade nog passat i vagnen bakom mig.
Vilken dokusåpa hade du förmodligen vunnit?
– Förrädarna. Skulle jag vara med i någon dokusåpa så är det i alla fall den jag skulle vilja vara med i, för det är ett mindgame. Där gäller det att ha lite pokerface – eller rättare sagt ganska ordentligt med pokerface. Ja, jag hade nog passat där.
Vad ser du mest fram emot just nu – på banan eller utanför?
– Utanför travbanan är det att få fortsätta se sonen växa upp. På banan har jag förhoppningsvis många fina unghästar som jag får köra. Jag hoppas att de har övervintrat väl så att jag får vara med och köra i lite större lopp under året.
Fakta / Carl Johan Jepson
Ålder: 48
Bor: Lägenhet i centrala Karlstad
Familj: Sambon Isabelle och sonen Max, 4 år
Äter: Fisk, gärna torskrygg
Dricker: På vintern gärna ett glas rött
Tittar på: Förrädarna
Lyssnar på: Allt från Klara Hammarström till Snoop Dogg, så det är en salig blandning
Läser: Den enda tidning jag prenumererar på är Guiden. Annars läser jag travprogram
Aktuell: Sveriges allsvenska kuskchampion som är nominerad till Årets kusk.