Bretagne.
Tekniskt sett en halvö i Frankrike, omgärdad av Engelska kanalen i norr och Biscayabukten i söder. I dag en fransk region bestående av fyra departement med Rennes som huvudort.
Bretagne är också ett landskap med en lång och rik historia. Redan vid tideräkningens början var ju romarna och Julius Caesar här och härjade (det vet alla som läst Asterix) men in på 300-talet började regionen att befolkas av kelter, eller britanner som de kallades och det är efter dem som landskapet fått sitt namn vilket lever kvar än i dag.
Historien skulle kunna fortsätta med både Pippin den lille, Karl den store, Ludvig den fromme och varför inte Rikard Lejonhjärta. Men det hade blivit allt för mycket ”off topic” så vi går i stället direkt på det väsentliga.
Prix de Bretagne körs på söndag.
Det första av de mytomspunna så kallade B-loppen (ja, eftersom alla har B som begynnelsebokstav) vilka leder fram till den stora clashen Prix d’Amérique som avgörs tio veckor senare. Loppen är också perfekta för oss PdA-entusiaster att en smula stilla abstinensen samtidigt som de bygger upp hajpen.
I vilket fall, Prix de Bretagne är, tillsammans med ”nummer två” Prix du Bourbonnais, de äldsta av de fyra loppen. Båda har körts sedan 1973. Prix de Bourgogne tillkom först 1978 och Prix de Belgique ett år senare ändå.
Med det sagt, de fyra ”B-loppen” med, i alla fall till det närmaste, samma uppbyggnad inför PdA som i dag har funnits sedan 1979.
En även på svenska breddgrader välkänd myt, som är lika mycket sanning som myt, är att loppen till mångt och mycket fungerar som så kallade ”preparé”-lopp. De stjärnor som vässat formen och lunkat med i de bakre regionerna på halvfart i ett eller flera av de här loppen, är förstås ett talrikt antal.
Men det finns faktiskt också de som går inför att vinna racen. Bold Eagle vann de båda B-lopp som han var med i förra vintern och jag tror inte att han är med i söndagens Prix de Bretagne för att lufsa runt som sexa, sjua. Låt vara för att det på långt när är vinterns viktigaste uppgift, givetvis.
Ser man till just Prix de Bretagne är loppets mest framgångsrika fyrbenta aktör en kille vid namn Capitole. Han är ensam med bedriften att ha vunnit loppet tre gånger, först 1995 och sedan i följd 97-98. Capitole, i senare delen av sin karriär i träning hos Michel Lenoir, vann också Prix du Bourbonnais 1998. Samma år slutade han trea i Prix d’Amérique – och året före tvåa. En, kanske, lite bortglömd stjärna i dag.
Nu är frågan: finns det någon häst som faktiskt vunnit samtliga B-loppen under en säsong. Ja, de är faktiskt två. Men vi återkommer till det inom kort.
En som gjorde ett tappert försök redan 1980 var Ianthin. Han tog nämligen segern i alla de tre första men fick som trea stryka på foten i Prix de Belgique (om det var preparé eller inte låter jag vara osagt) för ingen mindre än Idéal du Gazeau. Båda fick sedan pisk i Prix d’Amérique av tioårige Eleazar. Båda skulle senare vinna Elitloppet. Idéal du Gazeau två gånger om både där och i PdA. Ianthin fick aldrig njuta segerns sötma i Vincennes största lopp dock.
En annan som gick fram som en ångvält och vann de tre första var Jag de Bellouet säsongen 2004-2005. Fast Prix de Belgique avstod han – för att i stället bolla med motståndet i Prix d’Amérique.
Ready Cash var, precis som lillgrabben Bold Eagle, på hugget redan i B-loppen och deltog i samtliga säsongen 2011-2012, vann de tre första men ”nöjde” sig med att bli trea efter Royal Dream i Prix de Belgique – och vann, såklart, Prix d’Amérique två veckor senare.
Och som liten inflikning; just Prix de Belgique är antagligen det mest preparé-iga av alla loppen, vilket är tämligen så logiskt då det är det sista. Av Belgiques hittills 38 vinnare är det sedan bara 5 som också vunnit Prix d’Amérique (samma år, det vill säga).
En av dem (som dessutom gjorde de tre gånger) är, just det, tada, Ourasi.
Det för oss in på svaret på frågan. Ourasi var verkligen ingen som vilade på lagrarna. Han är en av dem som faktiskt vunnit samtliga fyra B-loppen under en och samma säsong.
Det gjorde han 1986-1987. En segerkvartett vilken följdes upp med seger (den andra) även i Prix d’Amérique. Och ja, förresten även Prix de France. En ganska ”hygglig” vinterform, med andra ord.
Ourasi, känd som hästen som är ensam om fyra segrar i Prix d’Amérique, tog förresten också tre raka i Prix de France. Däremot deltog han blott en gång i Prix de Paris. Det var just året 1989, då han losade Prix d’Amérique. Ja, han vann Prix de Paris.
Ourasi är förresten en häst jag aldrig tycks kunna få riktigt nog av. Lite mer fakta. Hans längsta obrutna segerrad bestod i 22 raka. Den varade från segern i Prix de Belgique 1986 (innefattade alltså dubbla dubbelsegrar i Prix d’Amérique och Prix de France) och slutade då han blev tvåa bakom stallkompisen Olympio de Corseul i Prix René Ballière 1987.
Men det finns som sagt en häst till som tagit alla B-loppen en säsong. Och har du redan räknat ut det så blir det en guldstjärna längst ned i högerkant på skrivhäftet. Det är nämligen Insert Gédé som för Yves Dreux under säsongen 2001-2002 visade sig omutlig i de förberedande loppen.
Tyvärr lyckades det dock aldrig fullt ut i Prix d’Amérique för Insert Gédé som därmed kanske inte blivit fullt lika ihågkommen som många andra. Det där året, 2002, slutade han trea i PdA. Och det var egentligen inget att skämmas över; de enda som slog honom var ju Varenne och Genéral du Pommeau.
2003 var det dock upplagt för Insert Gédé. Det var det här året som Scarlet Knight dundrade på i ledningen men rullade över i galopp när de kom in på sista bortre. Insert Gédé styrde strax senare på till attack, tuffade och tuggade sig sakta men säkert framåt via fjärdespår genom hela den sista svängen och kom som ett lokomotiv längst ut i banan i jakt på Gigant Neo.
Kanske fick Yves Dreux upp segervittringen där ute i det yttersta spåret medan kolstybben smattrade, men från invändig position hade såklart Jos Verbeeck hittat loss med helt otippade Abano As som precis på linjen fick nosen först. (ja, kolla här själv).
Insert Gédé dök förresten i slutet av sin karriär, efter skada, upp i några starter i Sverige och regi Hans Adielsson. Erik Adielsson körde i fyra svenska starter och duon vann tre av dem, bland annat Müllers Memorial 2004.
Får vi se en häst vinna alla B-loppen igen, tro? Troligen inte den här säsongen i alla fall. Prix de Belgique ingår nämligen inte i Bold Eagles planer den här vintern.